Vila i frid Johanna
jag fick ett så tråkigt besked idag, att jag satte mig ner och grät. jag storbölade.
min kompis är död.
gone. borta.
natten till torsdag förra veckan så hade hon gått och sova, för att aldrig vakna mer...
Det värsta är att jag tänkte på henne veckan innan jag flyttade hem från malaga.
hur det var med henne? att jag borde ringa henne när jag var tillbaka i sverige igen.
Johanna, jag tänker på dej. Du var så söt. Du var en sån tjej jag behövde. Även om vi inte hade möjlighet att ses så ofta, för du bodde ju där nere, och jag här uppe.
Johanna hade också cystisk fibros. Det var så jag lärde känna henne.
& jag minns att vi hade mkt i utbyte. Det var lätt att prata med henne. För hon visste ju vad det handlade om. exakt.
dessutom så såg vi likadana ut, korta blonda, 21 år gammla. Vi har fått vara med om samma utveckling, om än på olika orter.
& i slutet hade vi inte hörts på ett tag. Men ändå. du var som jag. eller så var jag som du.
vi var ju cf.are
idag kom min sjukdom att bli väldigt verklig.
& ändå vet dem ännu inte vad det var du dog av.
men den blev ändå verkligare än jag önskar...
Rest in peace,
all problems are gone, and as I always says: life is a biaaatch and then you die.
synd bara att du inte fick mer tid på dig att leva, för döden är förevigt.
Med all min respekt /Johanna B
